Kemikalier i återvunnen plast påverkar hormonsystem och fettomsättning hos fisklarver

A ny studie från en grupp forskare i Sverige och Tyskland, inklusive IPEN Science Advisors, har visat att kemikalier i mekaniskt återvunnen polyeten, en vanlig plasttyp, kan läcka ut i vatten och orsaka påverkan på hormonella system och lipidmetabolism hos zebrafisklarver. Tidigare forskning har visat liknande effekter hos människor, inklusive hot mot reproduktiv hälsa och fetma, från exponering för giftiga kemikalier i plaster.

Vissa kemikalier som används som tillsatser i plaster och ämnen som förorenar plaster är kända för att vara hormonstörande, vilket innebär att de kan påverka kroppens naturliga hormoner, med potentiella effekter på fertilitet, barns utveckling, kopplingar till vissa cancerformer och metabola sjukdomar, inklusive fetma och diabetes.

Plastföroreningskrisen har nått globala nivåer och hotar både planetens och människors hälsa, och återvinning föreslås som en av lösningarna på plastföroreningskrisen. Eftersom plast innehåller tusentals kemiska tillsatser och andra ämnen som kan vara giftiga, och dessa i stort sett inte rapporteras, kan farliga kemikalier hamna godtyckligt i återvunna produkter. Dessutom har forskare tidigare visat att återvunnen plast innehåller hundratals ytterligare giftiga kemikalier som förorenar materialen.

“Vi identifierade vanliga plasterkemikalier, inklusive UV-stabilisatorer och mjukgörare, samt kemikalier som inte används som plasttillsatser, inklusive bekämpningsmedel, läkemedel och biocider i återvunnen plast”, sa IPEN:s vetenskapliga rådgivare Sara Brosché, Fil. dr. “Dessa kan ha kontaminerat plaster under användningen, innan de blev avfall, och när plasterna återvanns. Detta är ytterligare bevis på den komplicerade frågan om plastavfallsflöden och om toxiska kemikalier som kontaminerar återvunnen plast.”

Plasterna lakades ur under en relativt kort tid, endast 48 timmar, varefter zebrafisklarver exponerades under 5 dagar. Experimentresultaten visar ökningar i genuttryck relaterat till lipidmetabolism, adipogenes och endokrin reglering. “Dessa korta urlaknings- och exponeringstider är ytterligare en indikation på de risker som kemikalier i plast utgör för levande organismer. De effekter vi mätte visar att dessa exponeringar har potential att förändra fiskarnas fysiologi och hälsa“, förklarar Azora König Kardgar, studiens huvudförfattare.

“Detta arbete visar tydligt behovet av att ta itu med giftiga kemikalier i plastmaterial och produkter, under hela deras livscykel”, säger professor Bethanie Carney Almroth, huvudansvarig för projektet. “Vi kan inte säkert producera och använda återvunnen plast om vi inte kan spåra kemikalier genom produktions-, användnings- och avfallsfaserna.”

Representanter från världens nationer förbereder sig för att bege sig till Genève, Schweiz, i augusti, för vad som planeras bli det sista förhandlingsmötet för ett globalt plastavtal vid den mellanstatliga förhandlingskommittén inom ramen för FN:s miljöprogram. Författarna till arbetet betonar att förhandlare och beslutsfattare måste inkludera bestämmelser för att förbjuda eller minska farliga kemikalier i plaster, och för att öka transparensen och rapporteringen längs plastens värdekedjor. Plaster kan inte återvinnas på ett säkert och hållbart sätt om inte farliga kemikalier hanteras.

Therese Karlsson från IPEN betonar: “Återvunnen plast sprider farliga kemikalier globalt, så plaståtervinning kommer att förvärra, inte lösa, plastkrisen. Vi behöver ett globalt plastavtal som begränsar plastproduktionen och stoppar hälsoriskerna från giftiga kemikalier i plast, och som främjar innovation för säkrare material för en hälsosam, toxinfri framtid.”